Publicerad den Lämna en kommentar

En klinisk och immunologisk studie av fyra barn till mödrar med lepromatös spetälska, varav två utvecklade spetälska i spädbarn

hundra tretton kvinnor och 27 friska kontroller studerades under graviditeten, vid förlossningen och följdes upp med sina barn under amning. Trettioåtta av mödrarna med lepromatös spetälska befanns ha fastfärgade baciller i hudutstryk eller biopsier och ansågs därför potentiellt mycket smittsamma för sina ofödda barn genom hematogen spridning via moderkakan. Två barn av mödrar inom denna grupp diagnostiserades som spetälska på kliniska och histologiska grunder. Ett tredje barn kunde väl ha haft spetälska, men fallet var inte bevisat. Det fjärde barnet hade inte spetälska och, även om det hade ringorm, ansågs således vara en rimlig kontroll. Leprosy hudskador observerades först vid en särskild uppföljningsklinik när barnen var mellan 9 och 17 månader. Demonstrationen av IgA-och IgM-anti-M. leprae-antikroppar i sladdserum togs som en indikation på intrauterin immunologisk stimulering och därmed transplacental överföring av M. leprae. De två barnen med bevisad spetälska visade en tidig och signifikant ökning av serum IgA och i synnerhet Serum IgM anti-M. leprae antikroppsaktivitet. En tredje bebis, misstänkt för att ha spetälska men i vilken diagnosen inte bevisades, visade en liknande men mindre markant ökning av serum-IgA-och IgM-aktivitet. Det fjärde barnet visade ingen sådan ökning av anti-M. leprae-aktivitet. En minskning av serum IGG anti-M. leprae antikroppsaktivitet kunde demonstreras hos ett av barnen med spetälska efter läkning av spetälsklesionerna, men inte hos det andra barnet.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.